Klassrumsbaserad språkträning innebär ett samarbete mellan viktiga vuxna som finns nära eleven. Det innebär att man utgår från skolans kursplan och den undervisning, som sker i klassrummet som en grund för språkträningen. Språkträningen kommer på så sätt att ha ett mål i sig men också att vara förberedande inför de kunskapskrav som kursplanen ställer. Det gäller att förstå både de språkliga krav som ställs på eleven och de språkliga resurser som eleven har. Sen gäller det att göra anpassningar så att mötet mellan krav och resurser blir så bra som möjligt
Det blir en ständig rundgång enligt figuren:
Eleverna kommer att erbjudas individuellt anpassad språkträning utifrån de mål och den planering som görs tillsammans med skolpersonalen och de andra viktiga vuxna, som önskar involvera sig.
För att kunna individualisera språkträningen måste vi veta en del om elevens eget språk. Därför görs en första kartläggning av varje elevs språkliga status med regelbundna uppföljningar/utvärderingar.
Klassrumsbaserad språkträning betyder att språkträningen blir ett naturligt inslag i undervisningen, i stället för att ses som något speciellt utöver skolans ordinarie verksamhet, som eleven övade enskilt och utan skolkontext.
Klassrumsbaserad språkträning är förvisso inget nytt[1]. I litteraturen finns det många artiklar, som beskriver arbetssätt liknande vår tolkning av begreppet klassrumsbaserad språkträning. Dessa artiklar handlar dock i huvudsak om elever som ”bara” har problem med språket. I vårt projekt tar vi konceptet ett steg vidare. Våra elever behöver språkträningen för att kunna förstå undervisningen och för att kunna lära fakta eftersom de har en språkstörning och IF.
[1] Nelson, N. W. (1989). Curriculum-based language assessment and intervention. Language, Speech, and Hearing Services in Schools, 20(2), 170-184.
Nelson , N. W. (1986). Individual processing in classroom settings. Topics in Language Disorders, 6(2), 13-27.
