Eva Melin förklarar i avhandlingen ’Social delaktighet i teori och praktik: Om barns sociala delaktighet i förskolans verksamhet’ social delaktighet i förskolan för barn med och utan Downs syndrom.
Förklaringsmodellen bygger på två mekanismer: Ömsesidigt erkännande skapar social delaktighet, och förtingligande eller reifikation skapar social utstötning.
Förklaringsmodellen är prövad i en fallstudie på fyra avdelningar i var sin förskola, med fyra barn (med och utan Downs syndrom) på varje avdelning. Förklaringsmodellen bidrog med att avgränsa och begripliggöra observationerna och sätta fokus på vad som villkorar social delaktighet i förskolan.
Resultaten visar att personalen påverkar möjligheterna för erkännande-mekanismen att skapa social delaktighet, beroende på om man uppfattar att barn är lika varandra, med liknande behov, eller att de är olika, med olika behov. Om barn definieras som snarlika, skapas strukturer som inkluderar alla barn, så att de kan bli socialt engagerade i samma verksamhet. Om barn definieras som olika, skapas olika strukturer för olika grupper av barn. Grupperna segregeras från varandra, vilket hindrar barnen från att bli socialt engagerade i gemensamma aktiviteter.
Läs mer:
Social delaktighet i teori och praktik: Om barns sociala delaktighet i förskolans verksamhet (2013, Mar: Eva Melin) Stockholms Universitet, DiVA (PDF)